Porträtt vid gräfsnäs slottsruin
Bara en bit hemifrån mig skulle jag möta upp Alexander och Evelina för att ta deras porträtt. Som vanligt brukar jag alltid rekommendera att göra det efter vigseln när lite av nerverna släppt, men deras körschema passade inte alls ihop med det. Därför gjorde vi det innan vigseln. Men som vanligt var de minst sagt nervösa, och det är faktiskt helt okej och helt normalt. Jag är ju dessutom van vid att umgås med nervösa brudpar.
Regnet hängde i luften medan vi rörde oss i slottsparken och vi fick det absolut mest magiska ljuset. Det är något speciellt med dimmiga vyer, vatten, stenmurar, ett brudpar och en kamera. Jag kan inte riktigt sätta ord på det och därför kommer jag inte försöka heller. Jag låter helt enkelt bilderna tala.
